Blogg

Streckstriden

ÖB –

Det höll på att skapas en förbannelse.

Missade målchanser, straffar som inte blivit straffar och solklara fast ändå bortdömda mål. ”Jag har varit där”, som man brukar säga om en iskall forward som trots allt försöker – men flytet har varit obefintligt.

I söndags hamnade jag äntligen i målprotokollet.

Vi gör en riktigt bra förstahalvlek och det är roligt att spela. Hampus Dorch får snabbt ett psykologiskt övertag på sin motståndare och när han får det så vet man att han kommer vara lyckosam i sina aktioner (ganska logiskt och det gäller nog de flesta, men extra tydligt för Dorch), vilket gjorde att han producerade chanser. En stund efter att han tidigt prickat Jacke Hultenius huvud fram till 0-1 så tar han sig runt på kanten igen och jag bredsidar in 0-2. Efter de senaste matchernas oflyt med domarbedömningar så tittar jag instinktivt ut mot linjedomaren och förväntar mig att han höjt sin flagga.

Trots att passningen var snett-inåt-bakåt.

Detta var min första match från start. Backforwardsmittbacksanfallaren Mattias de Graaf kände sig lite krasslig och beslutet togs odramatiskt i Tingsbyskans bunkerliknande katakomber innan matchgenomgången. ”Tchabo” hoppade ändå in istället för mig mellan matchminut 30-50 och när jag spelat min andra halvtimme efter drygt 80 minuter så var det dags för Jörgen ”JöggaBonito” Nyberg att göra entré och döda tid vid vår 3-1-ledning.

Han blev alltså Jacke Hultenius tredje forwardspartner i matchen.

Men något stämmer inte riktigt med ”Jöggas” fysik, konstaterar vi på bänken efter någon enstaka minut. Han springer knappt längre – och utan att ställa frågan till huvudpersonen själv så ger Bengt Carlsson sitt utlåtande. En klassisk pingislunga, lyder diagnosen och övriga spekulanter på bänken nickar samstämmigt.

Efter matchen så kommer dock facit när ”Jögga”, på hantverkardialekt, sitter och svär och beklagar sig över en sträckning i höften (tror jag) och mer dramatiskt än så var det inte.

Fast ändå väldigt dramatiskt.

Kampen mot Trekanten fortsätter. Två omgångar kvar. På söndag möter vi Blomstermåla på Runvallen kl. 15:00.

*****

Och när jag ändå är inne på oflyt med domslut så fångade proffshobbyfotografen Linda Gustavsson en sådan händelse.

14225487_10153847580553015_6732942552669690693_n

En riktigt charmig ögonblicksbild och fråga mig inte om anledningen till att jag föll – det vet jag inte exakt – men precis innan jag ska avsluta det 75-procentiga friläget från kanten så hamnar jag på marken istället. Ofrivilligt.

”Härligt”, tänker jag, ”en chans för Wille Alvarmo att rädda en viktig poäng i slutskedet”, men saken är den att Sebbe Sten skrikit sig till en betydligt mer tveksam straff minuterna innan, fram till 1-2. Därför hör jag ingen signal och domaren friar.

Jag hör dock något annat.

En meter från mitt vänsteröra så utformas ett avgrundsvrål som upprepade gånger meddelar (tror jag) citat 1: ”Ställ dig upp!” och citat 2: FAN, vad jag hatar filmningar!”. Jag förstår snabbt att det inte är någon idé att ge mig in i en sådan diskussion men gör det ändå innan jag åter riktar fokus mot slutskedet av matchen.

Som de flesta vet så är karma något som slår tillbaka och en stund efter straffsituationen så ligger deras kapten ner i smärtor efter en höjdduell. Jag är inte inblandad i situationen men befinner mig ändå i närheten och jag går fram och visar min empati. Samtidigt är jag inte mer än människa, så jag frågar givetvis ”om detta också är en filmning”.

Men sedan ler jag, fotbolls är trots allt bara fotboll och vi skiljs som vänner.

Tror jag.

*****

Till sist vill jag uppmärksamma ett klokt och aktuellt citat.

”Det handlar inte om att slå korta eller långa passningar. Det handlar om att slå RÄTT passningar”.