Blogg

Comeback

ÖB –
Gokväll!

Fotbollsskorna är nedplockade från skadehyllan.

Intensiva veckor har gjort att bloggen blivit lidande och den nyuppstartade – och tillfälliga – fotbollskarriären är en av de största anledningarna till det. Några 90-minutersmatcher blir det definitivt inte, någon plats i startelvan blir det förmodligen inte heller, men som avbytare kan jag förhoppningsvis bidra med något i jakten på nytt kontrakt.

Mörbylånga värvar från Bosnien- RM får in en riktig brasse. Ungefär.

Igår var det dags – jag tar det från början.

Efter ett par genomförda träningar så var jag med i truppen mot IFK Oskarshamn hemma på Runvallen. På samlingen har mitt uppskrivna namn sällskap av både Sebbe Sten och Jörgen Nyberg som avbytare. Wow, tänker jag, och funderar samtidigt på om Barcelonas supertrio har inlett på bänken någon gång.

Och vem som har bäst yttersidor av Suarez och ”Jögga Bonito”.

Nåväl. Jag har alltid spelat i tröja nummer 8. I min frånvaro så har Bengts pojk, eller Cinas grabb, lagt beslag på det ärofyllda numret och för mig spelar det givetvis ingen roll. Tröja som tröja, ungefär. Under fredagen frågar jag därför Bengt om ett annat nummer, gärna någon med lämplig storlek iallafall. Bengt lyssnar och uppfyller mina önskemål med råge.

För första gången i min karriär ska jag spela i nummer 9. Forwardströjan. Gör jag inte mål nu så gör jag det aldrig igen, inbillar jag mig.

Uppvärmningen kändes konstig men ändå skön och det var väldigt länge sedan jag inte ingick i en startelva, märker jag. Bara en sådan sak som att få vara delaktig i målvaktsuppvärmningen kan bräcka den modigaste, det vet jag sedan tiden som junior. Nu blir jag tilldelad att slå inläggen och det är inte världens enklaste när man är både är relativt stel och nervös. Kvalitén blir precis så blandad som man kan förvänta sig men Niklas Wahlberg i målet verkar ändå nöjd.

Tror jag.

Matchen är igång. Backforwardsmittbacken Mattias de Graaf gör 1-0 tidigt på en fantastisk felträff efter Jacke Hultenius fina passning. Vi går upp till 4-0. Oskarshamn är taffliga bakåt men samtidigt lite luriga framåt och båda lagen hade kunnat göra ett par mål till. Men halvtidsresultatet 4-1 kan ändå anses vara rättvist. Min avbytarkollega Sebbe Sten hoppade in i mitten på första halvlek och har redan gjort mål.

I andra halvlek är det dags för mig.

”Mange, värm upp!” Tio minuter in i andra halvlek kommer ordern från Thomas ”TG” Gustafsson. Ytterligare tio minuter senare springer jag fortfarande bakom ena målet när jag återigen hör direktiv från bänken. Nu ska jag in. ”TG” förklarar att jag ska hoppa in som offensiv mittfältare, med Wille Alvarmo och Bengts pojk (Marcus Carlsson) bakom mig. Varken jag eller ”TG” säger det rakt ut, men båda förstår givetvis ändå vad han menar med ”offensiv mittfältare”.

Fri roll. Nu jäklar, tänker jag.

Den tanken avbryts dock snabbt. Sebbe Stens frustande hörs från planen och gubbtjyven ber om byte. Men allt verkar stå i manus, för jag får nämligen ta Sebbes roll som anfallare rakt av. Det är nästan för bra för att vara sant.

Gör jag inte mål nu så gör jag aldrig mål, som sagt.

Efter tre, fyra, eller kanske fem minuter och ett par halvdana försök offensivt så känner jag mig varm i kläderna. Jag gör det som anfallarna gör – springer i djupled, gruffar med mittbackarna och jobbar inte hem. Men då kommer nästa besked. PANG! ”Anders Johan” byts ut som mittback och jag blir beordrad att ta hans plats.

Vilket förvisso är ganska skönt eftersom att mittbackar inte springer så mycket.

Sebbe Sten kommer in igen och gör 5-1 vilket även blir slutresultatet. Defensiven är tät och de tre poängen är sköna. Det är en riktig NHL-vecka med tre matcher på sju dagar och nu väntar två bortamatcher mot Trekanten (tisdag) och Mörbylånga (fredag).

Kampen kring kvalstrecket fortsätter och jag är med på färden.